”Jag gillar utsikten” hörde jag honom säga där han stod bakom mig. Strax efter kom han fram, sade någon ytterligare kommentar med sexuell anspelning och avslutade med att grabba tag i min ena skinka och klämma åt rejält. Jag minns inte riktigt vad det var han sade, men jag minns exakt hur det fick mig att känna. Objektifierad, liten, bortgjord, och generad. Jag kan inte låta bli att undra varför hans beteende väcker dessa känslor i mig? Det är ju inte jag som gjort något dumt och fräckt? Inte jag som vare sig bett om det eller uppmuntrat till det. Inte heller har jag gjort något dyligt mot honom, som en del i något spel eller sätt att skämta på.
Äcklad, chockad och förbannad kände jag mig oxå, och de känslorna har jag lättare att förstå. Mitt eget agerande förstår jag inte heller. För jag gjorde nästan ingenting. Bara tittade chockad på honom och jag besvarade inte flinet han gav mig. Det där nöjda flinet som tydligt visar att han tycker att det är hans fulla rätt att utan lov ta för sig av min kropp, som om jag inte är en person utan ett ting. Ett offentligt ting som vissa män tydligen tycker att de kan göra lite vad de vill med? Men jag skällde inte, delade inte ut någon örfil eller på något annat sätt ställde till med en scen eller skapade drama. Jag hade önskat att jag gjort det. Men jag fann mig inte i situationen. Blev helt överrumplad, och gjorde alltså ingenting. Förrän ett dygn senare. Då formulerade jag ett sms, där jag beskrev min upplevelse och även mitt ogillande, talade tydligt om vad jag tänker göra om det här beteendet fortsätter och att jag hädanefter vill bli lämnad ifred.
Inget av mina krav respekterades. Jag vet inte varför jag blev förvånad när han både ringde och skickade sms. Hela situationen uppstod ju på grund av hans bristande respekt och icke existerande känsla för gensvar och samspel. Han utgick helt och fullt från sig. Någon annans perspektiv ryms tydligen inte i hans värld? Den vite mannen lade in sitt veto. Jag hade missförstått. Faktiskt så var jag även en lögnare. Det var ju ”skämtsamt och roligt”. För vem, undrar jag stilla. Inte för mig iallafall. Kanske för männen runt omkring som hörde hans sexistiska och degraderande kommentarer? Fast jag tror inte ens att männen runt omkring honom uppskattade vare sig hans kommentarer eller agerande. Kanske är jag naiv, för jag tror att de flesta män respekterar andra människor, så väl kvinnor som män. Detta trots att det inte är första gången jag blir tafsad på, vare sig av just den här mannen eller andra. Så visst finns de, männen som inte har jämställdhet som värdegrund. Männen som tycker sig ha rätt att agera mot andra på ett sätt som de garanterat inte hade accepterat om det vändes mot dem själva. Män som antingen oreflekterat, eller med sluga strategier använder sig av det övertag som män tyvärr alltid har i ett patriarkalt samhälle. Män som maximerar nyttan av att vara norm, prioriterad och gynnad. På bekostnad av alla andra. I det här fallet på mig, mina känslor och min kvinnlighet.
Att det handlar om mer än en mans dåliga omdöme och respektlöshet blir dock extra tydligt för mig iochmed mina egna reaktioner och mina egna känslor. Har jag rätt att säga ifrån? Är det här något som jag ska acceptera, tåla eller kanske förväntas bli smickrad av? Kanske är det inte en ”så´n stor grej”? Är det rent av en komplimang att bli tafsad på? En osäkerhet hos mig infinner sig, samtidigt som jag rebelliskt tänker ”faan heller”!! Jag sätter min dotter i samma situation, och då blir det genast glasklart. En nästan 20 år äldre man som tar sig friheten att grabba tag i min dotters stjärt? Inför en massa andra män? Som skämtar sexuellt på hennes bekostnad? Det är inte rätt någonstans! Det tror jag inte heller att någon annan tycker, inte med reaktionerna från allmänheten om händelserna i somras där män på konserter och festivaler tog sig friheten att tafsa på, och tillochmed våldta tjejer. Men när det handlar om mig själv och mina rättigheter blir det lite svårare. Jag frågar mig varför. Jag har inte bearbetat alla svaren på frågan ännu, men tydligt är att även jag är indoktrinerad av vårt patriarkala samhällssystem med mannen som norm och som ständigt prioriterad, med mer rättigheter än oss kvinnor. Men min kropp är min. Den är inte tillgänglig för andra utan mitt godkännande, den är inte offentlig egendom på något sätt.
Jag kan vara utmanande, flörtig, sexuell och lockande. Min kropp är ändå min. Sex och smek hör hemma mellan två människor som båda vill, och som känner lust. Inget av dessa kriterier fanns med i bilden när jag fick min stjärt klämd på. Jag undrar om jag var otydlig på något vis? Men det här är en man som jag redan vid tidigare tillfälle sagt ifrån till pga sexuellt beteende och sexuella inviter. Dessutom är jag som person snarare övertydlig än otydlig. Den här händelsen är inte orsakat av mitt beteende, det här är orsakat av en person som jag tycker tydligt visar på stora empatiska brister. För honom är jag ingen person, utan ett objekt. Men låt oss säga att jag möjligen hade varit otydlig? För män som känner sig osäkra på om kvinnan är med på noterna eller inte kan jag ge ett tydligt rätteesnöre: Om du inte är Mr Grey, och kvinnan du spanat in inte är Anastasia- TAFSA INTE!!! För jag lovar att det inte uppfattas som vare sig ”skämtsamt eller roligt”. Inte heller upplevs det smickrande eller som en komplimang. Håll händerna för dig själv, och håll inne med sexuellt degraderande kommentarer . Du har inte rätt att ta för dig av andras kroppar.